Undersökningar/behandlingar

Hältutredningar utgör ca 40-50 % av alla undersökningar på kliniken, och är därmed huvudkärnan i verksamheten. Vid utredningen läggs stor vikt till hästens tidigare eventuella problem och prestationer, aktuell status av muskulaturen, senor och leder samt rörelseundersökning med både böjprov, longering och vid behov ridprov eller körprov. De senaste månaderna har vi kunnat även erbjuda en objektiv mätning av hästens eventuella rörelseasymmetrier tack vare användning av Lameness Locator, ett högteknologiskt mätinstrument som kan fånga även väldigt lindriga hältor/rörerlsestörningar inte alltid synliga även för de mest tränat öga (http://www.equinosis.com). Vill du läsa mera om de vanligaste hältor hos våra patienter, diagnostikförfarandet hos oss och möjliga behandlingar klicka här.

Här. Hältutredningar framförallt på sporthästar representerar många gånger en utmaning även för den mest erfarne veterinären. Kraftiga hältor som syns direkt när hästen skrittar eller travar brukar vara relativt enkla att lokalisera med hjälp av kliniska fynd som t.ex. svullnader, värme, ömhet i området varifrån hältan kommer eller med hjälp av diagnostiska bedövningar i de fall inga kliniska yttre symptom föreligger. Diagnosen bekräftas oftast med hjälp av röntgen eller ultraljudsundersökning beroende på om skadan drabbar framförallt skelett eller mjukdelar. Annat kan det vara med lindrigare hältor på tävlingshästar som många gånger syns enbart när hästen presterar på sin maxkapacitet. Normalt sett använder man sig i sådana situationer av olika tester för att provocera fram hältan. Longering på olika underlag, användning av hakar och grepp på skorna och böjprov av de olika ben och leder är exempel på sådana tester. Även vid användning av dessa hjälpmedel kan det dock finnas många fallgropar, och vanligaste orsaken till misslyckande är att inte hitta någon orsak alls till hästens rörelsebeteende eller att fokusera på biproblem/sekundära reaktioner utan att hitta huvudorsaken till hältan. För att förklara vad jag menar så tar jag ett praktiskt exempel. Om en travhäst vill bryta inåt, alltså springa mot inneplanen när den travar fort på tävlingsbanan i normal riktning, eller en hopphäst vill gå åt vänster efter att ha hoppat ett hinder brukar det oftast tyda på att den har ont på det högra frambenet och försöker därför att "springa ifrån" det onda benet. Det händer ganska ofta att en sådan häst inte visar någon hälta direkt i skritt och trav på rakt spår vid hältundersökningen då belastningen inte är tillräckligt stor för att hältan skall komma fram. Hästen däremot kanske reagerar med viss smärta och även hälta efter ett böjprov av nedre delen av högra benet. Veterinären lägger en bedövning i kotleden och släcker både ömheten och hältan i det högra frambenet efter böjprovet. Hästen behandlas i kotleden och vid återbesöket efter några veckors vila känns helt ok vid lågt böjprov HF. Alla är nöjda och hästen sätts igång igen, men snabbt därefter visar den ungefär samma symptom under tävlingsmomentet som innan behandlingen. Vad kan de ha hänt? Självklart kan detta bero på att leden inte fick tillräckligt lång vila eller att den hade kroniska förändringar så att skadan snabbt kom tillbaka, med många gånger kan de också bero på att kotleden var ett biproblem och inte huvudproblemet. Hovleden eller strålbenregionen kan te.x. ha varit huvudorsaken till hältan under tävlingsmomentet. Både inflammationer i hovlederna och strålbensregionen är två typiska exempel på skador som inte behöver nödvändigtvis ge hälta vid böjprov. I detta exempel som jag har nämnt har veterinären gjort en utredning som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet och ändå inte lyckats lösa problemet vid första undersökningstillfälle.
En skada i ett område i kroppen brukar sätta igång en kaskad av försvarsmekanismer med både spänningar i flera andra ställen i samma ben och överbelastningar på de övriga benen och kroppsdelar. Alltså är sekundära inflammationer, överbelastning och kompensatoriska hältor vänligt vanligt förekommande hos våra hästar.
Hur kan man då minimera risken till feldiagnos och behandling? Det finns tyvärr inte bara ett förfarande som kan eliminera all risk till feltolkningar, utan oftast gäller att använda sig av så många redskap som möjligt. Att vara väldigt noggrann i upptagandet av sjukdomshistorian är något som jag tycker själv är väldigt viktigt och ibland lite eftersatt. Självklart kan ibland djurägarens upplevelser vara felaktiga men det är veterinärens uppgift att få fram den intressanta informationen. Det kanske låter lite märkligt men det de viktigaste behöver inte vara att veta om ägaren tycker att hästen är halt höger eller vänster fram, utan informationen som kan vara av större betydelse är om hältan kom plötsligt eller smygande, om den var kraftig från början eller lindrig, om den kom efter en speciell typ av träning/ansträngning eller om den till och med kom efter en viloperiod m.m. All den informationen kan ofta hjälpa en erfaren veterinär att utesluta vissa typer av problem och rikta sig mot andra. Många gånger är det viktigt att inte bara förlita sig på böjprovtestet, utan gärna försöka att utföra någon form av arbetsprov som te.x. longering eller ridning för ridhästarna och trav i tävlingsnära tempot för travhästarna. Dessa arbetsmoment tycker jag borde alltid göras (tillsammans med diagnostiska bedövningar) när man inte har lyckats få bort en hälta efter en första utredning och behandling som i exemplet jag tidigare tog upp och det inte föreligger någon uppenbarlig förklaring, te.x. att hästen har kraftiga pålagringar i den behandlade led. Idag finns det ytterligare ett väldigt nyttig hjälpmedel för att identifiera lindriga hältor/rörelsestörningar som heter Lameness Locator. Metoden bygger på några sensorer (3 st) som sätts på olika delar av hästens kropp och som är extremt känsliga på att känna av om det föreligger även väldigt lindriga asymmetrier i vertikala rörelser på huvudet och beckenet när hästen belastar fram och bakbenen. Sensorerna är av den typen som finns i tv-spelen Wii och de sänder signaler till en dator, som elaborerar informationen, tar bort alla avvikande steg (te.x. om hästen plötsligt hoppar till vid något tillfälle medans den travar) och ger ett objektivt exakt mätning om huvudet går mera upp när hästen belastar ena frambenet mera än den andra, och samma med beckenet när den belastar bakbenen. Som bekant brukar huvudet och beckenet gå mer upp än normalt när hästen vill avlasta ett fram respektive bakben. Ytterligare hjälpmedel i diagnosen kan självfallet vara röntgen, ultraljud och i speciella fall scintigrafi, tomografi och magnet resonans. För att dessa undersökningsmetoder skall hjälpa är det dock oftast viktigt att man har redan identifierad området som utlöser den primära hältan.
Till sist dock inte minst har jag lärt mig under mina verksamma år som veterinär att vägen till bra resultat går oftast via ömsesidig förtroende och sammarbete mellan djurägaren och veterinären. Jag tror att det är viktigt att djurägaren litar på veterinären och ge den chansen att vidare utreda hästen i de fall resultatet inte blir som väntat direkt. Likaså är det viktigt för veterinären att vara ödmjuk och kunna ifrågasätta sina tidigare beslut och eventuella diagnos. Även bra samarbetet mellan veterinären och andra yrkeskategorier som hovslagare, massörer, kiropraktorer, equiterapeuter m.m. kan vara till stor nytta för att både hitta och hålla hästarna fria från skador i rörelseapparaten.
Vilka är då de vanligaste hältorna hos hästarna i vår praktik?
Lite generellt tycker jag att hos ridhästarna (inkluderar både hopp, dressyr och fritidshästar) är ca 60-70% av framhältorna lokaliserade i den nedre delen av benet, från kotan ner till hoven. Detta område är ett riktigt koncentrat av leder, senor, senskidor och ligament. Alla böj och strecksenor slutar någonstans här och flera mindre men viktiga ligament har både sin början och slut i detta område. Dessa strukturer är de som adsorberar väldigt mycket av de krafter som frigörs när hästen belastar frambenen, och därför bör det inte förvåna att så många framhältor är lokaliserade just här. Fram till några få år tillbaka var det fortfarande 6-7 hältutlösande skador kända. Idag med förfinade ultraljuds och röntgenundersökningar, men framförallt med ökad användning av magnet resonansen på häst vet vi att det finns minst dubbelt så många diagnoser som ger hälta och som kommer från denna område. Det är eller inte sällan att hos samma invid kan hittas 2-3 skador samtidigt som drabbar strukturer bara några få cm ifrån varandra.
20-30% av resterande frambenshältor kommer från området runt framknät, som inkluderar skadorna i karpallederna (framknän), proximala gaffelbandsfäste och karpaltunneln.
Ca 5-10% av frambenshältorna kommer enligt min erfarenhet från de högre delarna av benet (armbåge och bogleden samt mjukdelsstrukturerna runt om). När jag hänvisar till dessa procent vill jag än en gång poängtera att detta gäller de primära hältorna, alltså de hältorna som orsakar hela eller den största delen av "nickingen" med huvudet när en häst travar. Som jag nämnde tidigare är det inte ovanligt att när en häst blir halt, oavsett var hältan kommer ifrån, så uppstår oftast sekundära spänningar och "låsningar". Så det är väldigt vanligt att en häst som har t.ex. ont i en framhov blir spänd i hela bogmuskulaturen.
På travhästar (både varm och kallblod) tycker jag att förhållandena mellan låga hältor och de hältor lokaliserade till framknäsregionen har en jämnare fördelning. Medan de riktigt höga hältorna (armbåge-bog) fortfarande representerar max 10 % av alla framhältorna.
Tunga brukshästar (ardenner och bruksnordsvenska kallblod) påminner lite mera om travare än ridhästarna, då problem i framknän är ganska vanliga.
Något annorlunda är enligt min erfarenhet fördelningen mellan höga och låga hältor när det gäller bakbenen. Både hos rid och travhästar är det vanligaste i min praktik med hältor lokaliserade lite högre upp (proximala gaffelbandsfäste och framförallt hasled och bakknän) som utgör ca 50 % av alla bakbenshältor. Sedan följer de låga hältorna (från kotan ner till hoven) som står för ca 30 % av alla hältor och till sist kommer hältorna från höftled, S-I lederna samt den mängd ligament, nerver, senor och muskler som finns i korsregionen (ca 20 %). Man skall också komma ihåg att en del av de som kan upplevas som bakbenshältor kan vara rörelseasymmetrier som härstammar från ryggen, där smärtan oftast inte är lokaliserad till själva bakbenen.

Vilka är vanligaste behandlingar för att få bort hältorna? Kan enbart vila hjälpa?

Tack vare en mycket kraftfull röntgengenerator, synkroniserade takhängda raster och den digitala framkallningsteknologin kan vi idag erbjuda alla röntgenundersökningar som tillämpas på häst. Prestandan på utrustningen och många års erfarenhet samt kontinuerlig vidareutbildning gör att vi kan utföra och tolka röntgenundersökningar av t.ex. huvudet/tänder, halskotpelarna och ryggen, höga leder som bog och bakknä samt få extra detaljrika bilder på svåra område som hovar m.m.
Den mobila utrustningen ger oss dessutom möjligheten att röntga hästen även under narkosen om så skulle behövas.

På kliniken har vi hela 3 olika högkvalitativa ultraljudsmaskiner (GE Logiq5Pro, Philips Chapter-SE90 Envisor, Esaote Piemedical MYLab 30) som ger oss möjligheten att undersöka alla mjukdelar som är åtkomliga med ultraljud. Sedan 1995 har undertecknad utfört över 3000 undersökningar av senor och leder, samt deltagit vid flera internationella kongresser och specifika vidareutbildningar inom området hos värdsledande experter som bl.a. Jean Marie Denoix i Frankrike och SLU i Sverige.

Vi har 3 st. videoendoskoper av olika storlekar och längd som ger oss möjligheten att göra en komplett undersökning av luftvägarna, urinvägarna, livmoder och magsäcken. Djurägarna kan samtidigt som undersökningen sker se på en skärm alla eventuella fynd samt den normala anatomin. Vid speciella sjukdomar/tillstånd brukar vi spela in undersökningarna och spara dem i hästens journal.
Vi har utfört och tolkat EKG undersökningar på häst i över 17.

Vi har på kliniken all nödvändig utrustning för att utföra allt från rutinmässiga till avancerade munhålaundersökningar och behandlingar. Kunskapen och behandlingsmöjligheter inom tand och munhålaskador har gjort stora framsteg de senaste tio åren. Kliniken är utrustad med en stor mängd av olika tandinstrumentarier alltifrån en mängd olika tandrasper, till elektriska slipar av varierande storlekar och funktion, hävlar och tång för extraktion av både varg och kindtänder m.m. Nästan alla tandextraktioner utförs vi d kliniken idag på stående hästar, med minskning av kostnaderna och minimering av riskerna kopplade till narkos. Kariesfyllningar, korrigeringar av patologiska bett, vidgning av diastema (foderinpackningar mellan tänderna) m.m. är övriga ingrepp som vi har erfarenhet av.

På kliniken finns det en modern smedja och ljusa moderna lokaler avsedda för verkning och skoning av både friska och hästar med speciella sjukdomstillstånd i hovarna. Vi samarbetar med legitimerad hovslagare Kjell Ahlgren som har många års erfarenhet och har bl.a. arbetat flera år vid Sveriges Lantbruksuniversitet på Ulltuna. Så gott som alla verkningar och skoningar av hästarna med sjukdomstillstånd görs i samråd mellan veterinären och hovslagaren, oftast med hjälp av digitala röntgenbilder tagna före och många gånger även efter arbetet för att säkra resultatet.

På kliniken finns en modern blodanalys apparat (Boule Medonic CA530 Vet samt Arkray Stochem E2 SP-4430) som ger oss möjligheten att snabbt och säkert diagnostisera allmänna infektionstillstånd, blodbrister och flera andra sjukdomstillstånd hos våra patienter.

Romme kliniken har alltid sedan starten 1993 haft en operationsavdelning med möjligheten att utföra sövd kirurgi. Sedan 1995 har jag utfört artroskopier (titthålkirurgi) i både leder och senskidor. Titthålkirurgi har blivit hos oss de mest vanliga kirurgiska ingrepp efter kastrationer. Artroskopi utrustning är toppmodern och vi har möjligheten att välja mellan vätska och gas för att fylla ut lederna, har tillgång till shaver för att uppnå en bättre rensning av både mjuk och skelettdelarna in i leden samt disponerar över ett stort urval av specialtänger och övrig artroskopi instrumentarier. Förutom vid Osteocondros (lösa benbitar) använder vi flitigt denna ledoperationsteknik vid spolning av infekterade leder/senskidor, mindre intraartikulära frakrurer, diagnostisera brosk/ligament skador m.m.
Vi utför de flesta av vanligt förekommande luftvägsoperationer, ortopediska ingrepp, kastrationer av kryptorkider (klapphingstar) både inguinala och abdominala (när testicklarna befinner sig i bukhålan), hud, ögon, munhål, hovoperationer.

På kliniken tar vi årligen hand om många patienter som är i behov av stationärvård och kan bli kvar upp till ett par veckor. Exempel på stationära patienter är sådana som har infektioner i leder eller senskidor, väldigt omfattande eller kraftigt infekterade sår, komplicerade medicinska tillstånd som dock inte kräver nattillsyn. Vi har sedan ett par år tillbaka speciella boxar i en separat avdelning från poliknikpatienterna, avsatta just för våra stationärhästarna.

Ca 80 % utav våra patienter med allvarliga led och senskideinfektioner har kunnat återgott till full normal tävlingskarriär. Tack vare tidig aggressiv intravenöst och intraartikulär antibiotika behandling, spolning och omfattande rensning av leden med hjälp av artroskopin, kontinuerlig monitorering av infektionsbilden via blod och ledvätskeprov har gjort att vi har kunnat nå dessa resultat. Självklart har också varit av stor betydelse hur snabbt vi har fått in dessa patienter på kliniken, då prognosen försämras markant för varje dag som hästen går med infektion i en led utan att adekvat behandling sätts in.

Förutom de traditionella behandlingsmetoderna för led och senskador, har vi flera års erfarenhet och kan erbjuda även "kroppsegna" behandlingar som IRAP(Behandling av aseptisk ledinflammation med interleukin-1 receptorantagonistprotein, IRAP av Karl Ljungvall,) och PRP.

Vi har även över 12 års erfarenhet av användning av Shock-wawes (stötvågsterapi) och var en av de två första klinikerna i Sverige att använda denna behandlingsmetod redan i början av år 2000.